Varför blev det så här med tron i Sverige?

Det sägs att Sverie är ett av de mest sekulariserade länder i världen, och det kan nog stämma om man definierar sekulär lika med hur många som går till kyrkan.

Men om man definierar sekulär lika med hur många som har en tro, ca 50%, då blir det något annat.

Att ha en tro på den Gud som beskrivs i Nya Testamentet är en oerhörd tillgång i livet.

Tyvärr så har det, särskilt i Sverige varit så, att människor som har en kristen tro, ibland till och med ansetts märkvärdiga och lite speciella, kanske också ibland med all rätt. " Är inte dom religiösa", - eller lite mer hånfullt - "Dom är väl sånna" -är ett uttryck som "döljer något mellan raderan" .

Sveriges historia har ju en stark prägel av tro och kristendom. Denna kristendom har i stora stycken format vårt land till det det är idag.

Sverige utmärker sig rent allmänt ha en stor empati och kärlek till sina medmänniskor.

Men, som det ofta är, en egenskap har nästan alltid två sidor och så även här. Det som haft en stor påverkan på Sverige är de Väckelserörelser som oftast representerades av frikyrkorna.

En del av orsaken till den stora framgången är, att dessa väckelserörelser befriade och räddade många människor och familjer från 1800 och 1900-talets alkoholism.

I den här miljön frodades även kortspelen där även spel om pengar var vanligt, som i sin tur ledde till fruktansvärda familjesituationer.

I den miljön där detta frodades, ingick också Dansparkerna. På tidigt 1900-tal fanns det ju dansparker i nästan varenad by.

När då människorna blev troende så svängde pendeln över, och en viktig sak från Frikyrkorna var, att framhålla vad man inte skulle göra, och ibland förbjudet.

1. Inte dricka alkohol.

2. Inte spela kort.

3. Inte gå till Parken och dansa.

4. Inte gå på Bio.

Eftersom hela det "normala" samhället, drack måttligt med alkohol, spelar kort, oftast som sällskapsspel, dansar i parken och går på bio, så blev det ju inte så konstigt att de troende ansågs speciella, också lite duktigare. Man skulle avhålla sig från "Synden och Världen"!

Detta har ju gjort att man ifrån "vanliga" människor i samhället inte velat få den etiketten - Religiös.

Men som ett svar på människans inbyggda sökarbehov, så har man mer och mer kunnat säga, att man har en tro, men är inte religiös, "för säkerhetsskull" - för att ingen ska tro nå´t annat.

Denna uppfattning, finns delvis fortfarande kvar i vårt samhälle, beroende på att det är så många som fortfarande lever med denna erfarenhet. Man hör sina föräldrar berätta osv.

Samtidigt låg det ju något i de troendes ställningstagande. Exempel: Pappan var djupt alkoholiserad. Mamman hade blivit troende, vilket också pappan senare blev. Föräldrarna gjorde i det här läget allt för hålla barnen ifrån allt som hade med Alkohol, Kortspel och Dansen att göra. Man skulle helst inte beblanda sig med "Världen"! Alkoholen ställde till oerhört stor skada!  Faktiskt, så har vi idag parallella beteende som vi med all rätt skulle signalera om!